Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
det icke heller på dem själva att bestämma graden av
den ondska, som kan träffa dem. Det kan alltså
mycket lätt inträffa, att de, från att vara goda och
lyckliga, i ett ögonblick sjunka ned till den djupaste
grad av ondska.
— Det är icke sannolikt.
— Det är måhända icke sannolikt, men det kan
inträffa; ty huru mycket än själslivet enligt din åsikt
blir ett naturliv, så kan du dock omöjligen uppleta en
naturlag, som säger, att man behöver så och så många
dagar för att hinna till den eller den graden av ondska.
Inom själslivets värld hinner man mycket på en
otroligt kort tid. Den, som i dag är ond, skulle väl i
morgon vid den här tiden kunna hava riktat sitt väsens
diktan och traktan på det goda och framstå såsom en
ny människa; och så kan det väl även hända, att den,
som i dag är god, i morgon hunnit att kasta sig på en
helt och hållet annan väg. Sannolikt är det kanske
icke, men det kan inträffa.
— Nåväl, jag erkänner det.
— Erkänner du då också, att om det är olyckligt att
vara ond, så är det mycket olyckligt att vara mycket
ond, och att vara så ond som en människa kan bli, är
att vara den olyckligaste människa?
— Åja, det erkänner jag.
— Då nu den gode och lycklige inom en ganska
kort tid kan bliva en i ordets svåraste betydelse dålig
människa, och själv icke kan göra det minsta att
förekomma det, som är den största mänskliga olycka; kan
han väl då i lugn njuta sin närvarande lycka?
— Jag tr°r knappast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
