Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
263
Om sedan några kunna vara samtidiga, det lämnar jag
alldeles därhän.
— Jag erkänner, att det förhåller sig, som du säger.
— Du måste det; ty om icke det i tiden inbegripna
innehållets momenter, såväl som tidens egna momenter,
i förhållande till varandra vore föregående och
efterföljande, så skulle det betyda, att ett visst moment
av innehållet icke ägde något innehållsmoment, som i
förhållande till det vore ett nästföregående; och då
skulle det näst föregående tidsmomentet vara tomt
på allt innehåll. Men en tom tid är enligt dina egna
förutsättningar omöjlig. Du har nämligen sagt, att
tiden och den henne fyllande verkligheten bägge äro
oändliga, och då kan man ju icke uppleta någon
punkt, där icke bägge återfinnas, vilket vill säga, att
varje punkt, som någonsin kan uppletas, är en tid
med ett visst innehåll.
— Du behöver icke vidlyftigare utbreda dig
häröver, ty jag förstår, att det förhåller sig så, som du
vill hava det.
— Nåväl, vi komma då överens därom, att
tidsinne-hållet, det oändliga, utbreder sig över hela den
oändliga tiden, så att varje moment av den senare fylles av
ett moment utav det förra. Säg mig då, Richard, är
det för ett tidsmoment likgiltigt, av vilket innehåll det
fylles; och är det för innehållsmomentet likgiltigt, i
vilken tid det faller?
— Jag anser det såsom en given sak, att det icke är
likgiltigt.
— Däri tror jag ock, att du har fullkomligt rätt. Om
vi tänka oss en serie av innehållsmomenter, A, B, C, D,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
