- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
266

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

ment icke allt det innehåll förverkligades, som då skulle
förverkligas; så vore det visst illa, och jag ägde ej
rätt att hänvisa naturen till ett annat tidsmoment för
att få ersättning för det förlorade. Vad som då vore
förlorat vore förlorat för evigt, ty till förlusten hörde,
att det icke var just det flydda tidsmomentet, som fick
det ifrågavarande innehållet; och det flydda
tidsmomentet kommer i all evighet aldrig tillbaka. Den
utvägen är således stängd, men det finnes lyckligtvis ännu
en annan. Synden, som består däri, att den ene eller
den andre i en viss tid icke gör det, som han skulle
göra, är alltid den enskildes synd; men, såsom du vet,
kunna många enskilda vara samtidiga, deltaga i samma
tidsmoment, och då är det möjligt, att om den ene
underlåter att i det tidsmomentet utföra naturens bud
eller göra vad han skulle göra, så kan då samma bud
i samma tidsmoment utföras av en annan, och så blir
då detta tidsmoment i alla fall fyllt av det innehåll,
varmed det skulle fyllas, och naturen lider av den
enskildes synd intet avbräck.

— Jag erkänner, att detta är en utväg, som kunde
försökas; men jag betvivlar, att du på den skall komma
undan. Vi vilja undersöka. Det är genom det
föregående givet, att varje tidsmoment, såvida naturen icke
skall lida något avbräck, måste förverkliga ett visst
mått av naturens oändliga innehåll. Du säger nu, att
detta mått alltid blir förverkligat, ty vad den ene i det
avseendet underlåter, det ersätter den andre. Det är
nu tydligt, att denna förklaring endast i det fall kan
tillgripas, att det för naturen är alldeles likgiltigt,
genom vilket eller vilka väsenden hennes på ett visst
ögonblick fallande innehållsmåtf förverkligas. Är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free