Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
303
inkommet ont; någonting, som är först därigenom att
synden är, icke annars.
— Och för att om någonting kunna avgöra,
huruvida det är till genom synden eller icke, måste vi väl
även tillse, vari synden egentligen består.
— Det finner jag nödvändigt.
— Nuväl, säg mig då, är synden någonting bra eller
dåligt, riktigt eller oriktigt?
— Hon är någonting oriktigt.
— »Och synd är orätt» heter det i Bibeln. Vad vill
nu det säga? Huru kan man veta, att någonting är orätt
eller oriktigt?
— »Av lagen känner man synden» — tror jag det
också heter någonstädes i Bibeln. Förmodligen, känner
man det orätta av lagen.
— Det kan man säga. Det oriktiga är väl efter
ordalydelsen det, som avviker från en viss riktning,
förmodligen fattad under bilden av en rät linea. Vad som
bestämmer riktningen, är målet, mot vilket riktningen går.
Om jag från en punkt A vill komma till en punkt P,
så är P målet. Den kortaste vägen mellan två punkter
är en rät linea. Vill jag därföre komma kortaste vägen
till P — och kortaste vägen bör jag vilja gå, såsnart
jag betraktar vägen såsom vad den verkligen är: en
väg till målet och blott såsom sådan till — så bör jag
låta min väg gå rätlinigt. Då måste jag från punkten
A rikta min blick mot P, och bestämma alla de
mellanliggande punkterna, som skola bilda vägen, så att
de komma att ligga i en rät linea mellan mig och P.
Vägens alla punkter bliva då bestämda efter P, som
var målet: d. v. s. målet fattas såsom närvarande i
alla vägens punkter och desamma bestämmande. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
