Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
målet, eller som det vanligen kallas, ändamålet,
på sådant sätt fattas såsom reglerande den
fortskridande verksamheten, kallar man dét lag. Vad som
överensstämmer med lagen blir riktigt, vad som strider
däremot, oriktigt. Synden är någonting oriktigt; alltså
synden strider mot en lag. Mot vilken?
— Den moraliska lagen.
— Riktigt. Det är nu förut sagt, att lagen icke är
någonting annat än ändamålet, tänkt såsom reglerande
den fortgående utvecklingen; således bör ävén den
moraliska lagen vara detta. Vilket är då det ändamål,
som i den moraliska lagen är närvarande?
— Är det icke, att människan skall vara en
fullkomlig människa?
— Människan är den varelse, som av den moraliska
lagen förbindes. Följaktligen är det ändamål, som giver
den moraliska lagen, ett mänskligt ändamål. Ett
mänskligt ändamål är ett sådant, som ligger i människans
eget sanna väsen. Det ifrågavarande ändamålet gör
ock så. Men emedan den moraliska lagen icke finner
sig tillfredsställd därmed att en sida av detta väsen
förverkligas, andra försummas; så är det ifrågavarande
ändamålet icke blott en sida av människans väsen,
utan människäns väsen i det hela. Det ändamål,
som i den moraliska lagen uttalar sig, är, såsom du
säger, den fullkomliga människan. Den moraliska
lagen bjuder: förverkliga detta ändamål. Synden
kommer då att bestå — i vad?
— Däri, att detta ändamål icke förverkligas.
— Av vem?
— Av den fria människan; därom hava vi förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
