Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
305
kommit överens, att frihet måste finnas hos det väsen,
som skall kunna synda.
— Och med den fria människan menade vi
människan fattad såsom grund för möjlighets förverkliganden
Den syndande människan måste vara fri. Alltså: hon
skall även såsom syndande vara grund, och såsom
människa, personlig grund, till möjlighets förverkligande.
Den moraliska lagen bjuder nu, såsom vi sett, att
människans väsen av henne skall förverkligas. Synden är
överträdandet av denna lag, består alltså däruti, att
hon icke förverkligar sitt väsen1. Men synden skulle
vara det fria överträdandet av den moraliska lagen,
d. v. s. överträdandet får icke häva sin tillräckliga
grund i någonting annat än den andlige personen själv.
Alltså, synden är ett icke-förverkligande av människans
väsen, som icke äger någon utom henne själv liggande
tillräcklig grund. Säg mig nu, Richard, om synden
ägde en utom den ändliga personligheten liggande
tillräcklig grund, och den tillräckliga grunden ju måste
i sig innehålla allt det, som finnes i följden; skulle
1 Tilläventyrs kunde någon anmärka, att synden här blivit
be-stämd på ett nog obibliskt sätt. Den verkligen religiöse skulle
säga, att syndens egentliga väsen är brott mot Guds vilje, otro,
nådesförakt. Härpå svaras, att allt detta ligger uti den^här givna
uppfattningen, om denna uppfattning blott vidare utföres.
Människans väsen, som här säges böra förverkligas, är ingenting annat
än det Guds beläte, varom Skriften talar såsom människans
ursprungliga tillhörighet. Guds högsta vilje med avseende på
människan måste ju vara, att detta Hans beläte i henne återupprättas, att
hon ånyo blir Hans barn. Detta kan ske endast genom tron på
Kristus, den tro nämligen, om vilken Nya Testamentet talar (tuotis),
den fulla hängivenheten åt Gud i Kristo; vilken tro visserligen är
en gåva av nåd i den mening, att hon alldeles icke genom något
föregående tillstånd är av människan förtjänad eller möjlig att
där-utur framkalla. Ett icke-förverkligande av människans väsen —
vad vi här sagt synden vara — blir således liktydigt $ied det,-,som
annars kallas brott mot Guds vilje, otro eller nådesförakt.
20. — W i k n e r, / mänsklighetens livsfrågor. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
