Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
denna syndens grund vara negation eller position av
personlighet?
— Eftersom synden är icke-förverkligande eller
negation av personlighet, så skulle väl syndens grund
vara detsamma.
— Naturligtvis. Men skulle denna grund vara mer
eller mindre negation av personlighet, än synden är?
— Den måste vara mera negation av personlighet; ty
annars skulle den vara antingen mindre eller lika.
Mindre kan den icke vara, ty då återfunnés däri icke all
den negativitet, som i synden finnes, och den dugde
då icke såsom syndens tillräckliga grund. Lika kan
den icke heller vara, ty då vore den detsamma som
synden och icke ett annat.
— Det är alldeles riktigt. Och om en sådan större
negation av personlighet funnes, än den som kallas
synd, vore den icke i och med detsamma syndens
tillräckliga grund?
— Jo visst.
— Och fölle den icke utom den ändliga
personligheten ?
— Jag vet ej.
— Jo det är nödvändigt. Ty antaget, att den icke
fölle utom. Då kunde ej heller utom den ändliga
personligheten falla en tillräcklig grund till den antagna
negationen. Ty den grunden skulle vara en ännu större
negativitet, och vore den given utom personligheten,
så vore den mindre i och med detsamma där given.
Men den negationen, som vore större än synden, fölle
nu, enligt antagandet, inom den ändliga
personligheten. Alltså hade vi en negation av personlighet hos
den ändliga personligheten, vilken icke ägde någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
