Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Nilssons tankar om en altartavla och ett vackert landskap (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
hos honom begynt, vilket sedan gått till allt större
fullbordan. Och jag kan aldrig nog tacka pastor
Hellefors, att han tog honom med sig till Warna,
när han flyttade dit. Det är en stor lycka för en
yngling att få tjäna i en rätt lärares hus.
— Utom allt tvivel. Men för att återgå till ämnet,
så ha vi nu medgivit, att en skönhet eller harmoni,
som finns hos den ene, kan vara i sitt slag bättre
genomförd, eller, om jag så får säga, utarbetad, än den
Skönhet, som finns hos den andre; men den andres
skönhet kan i alla fall vara av en högre sort. Och
nu ville jag påstå, att den skönhet, som; finns hos tavlan
i kyrkan, är av en högre sort än den, som finns hos
landskapet, som vi ha framför oss.
— Det vore väl märkvärdigt. Det tror jag då inte,
herre.
— Vill ni då svara mig på några spörsmål? Vad
är det skönaste av allt?
— Det är Herren Gud. Det ha vi sagt förut.
— Och månne icke därnäst de övriga förnuftiga
varelserna?
— Jo, de äro gjorda efter hans beläte.
— Nu vet ni, att man kallar alla förnuftiga varelser,
även Gud själv, personer. Och det, som finns
hos personer, och av vilket man kan förstå, att de
äro förnuftiga varelser, det kan man då kalla
någonting personligt. Så är jag en person, och mitt
förstånd, min fria vilja, min dygd, ifall Gud givit mig
någon sådan, det är allt något personligt. Ävenså
äro alla Guds egenskaper något personligt, eftersom
de finnas hos Gud, och man kan av dem förstå, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
