- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
78

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om auktoritet och självständighet (1872) - I. Om betydelsen av auktoritet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

någonting därmed analogt. Det i rummet genom
sinnena erfarna föremålets närvaro betyder för det
första, att det av mig uppfattas på ett konkret sätt,
så att det för mig är till såsom det enskilda föremålet
i motsats mot alla andra. För att i rummet äga denna
karaktär måste det genom sinnena fattade föremålet
falla mellan perceptionssfärens inre och yttre gräns.
Varje sinne fordrar nämligen, att föremålet, söm
genom detsamma skall kunna uppfattas, icke får vara
alltför mycket från subjektet avlägset, ej heller
detsamma alltför nära. Är det förra händelsen, så utplånas
för uppfattningen gränsen mellan det ifrågavarande
föremålet och dess närmaste omgivning, såsom när
jag vid en sjöfärd ser de särskilda föremålen från
stranden alltmer sammanflyta med varandra, i den mån
jag kommer längre ut på havet. Är det senare
händelsen, så sammanblandas föremålets karaktärer mer
eller mindre med mina egna kroppsliga tillstånd eller
undandraga sig alldeles en konkret uppfattning. Så
skulle tonen från ett mässingsinstrument, som, på
något avstånd hörd, utgör den fullt passande insatsen
i en orkesterprestation, om densamma utstöttes nära
invid mitt öra, verka såsom en bedövande skräll; och
de födoämnen, vilka jag mycket väl uppfattar, så länge
de hava sin plats på bordet, äro undanryckta all min
uppfattning när de med blodmassan assimilerats eller
till och med ingått såsom ingredienser i det
kroppsliga organ, som närmast tjänar min tankeverksamhet,
nämligen hjärnan. Den kroppsliga genom sinnena
förmedlade erfarenheten kräver alltså det uppfattades
närvaro i den mening, att det för uppfattningen icke
med något annat kroppsligt föremål sammanblandas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free