- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
147

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de hedniska religionsformerna (1878)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM DE HEDNISKA RELIGIONSFORMERNA

147

eller för liten plats i det hela. Vikten ligger på den
systematiska formen; formen är icke till för det
enskildas skull, utan det enskilda är till för formens skull.
Det är då också det enskilda som skall rätta sig efter
formen, icke tvärtom. Och alldenstund när former
ombytas, detta aldrig rätteligen kan ske av annat skäl,
än därför att de icke längre passa för ändrade enskilda
förhållanden, efter vilka de då hava att rätta sig; så
följer därav, att en världsåskådning, som menar, att
det enskilda är till endast för formens skull, när
systemet av former är färdigt, aldrig kan finna något
skäl att ändra denna form. Den kinesiska bildningens
historia företer också, efter vad man påstår, det
underliga draget av ett mer än tvåtusenårigt stillastående.

Den andra vägen, på vilken människotanken, bunden
inom naturens värld, kunde sträva att finna en
allnärvarande gudomlighet, var den att vända sig till
det för allt gemensamma. Ett sådant för alla
naturting gemensamt är den kraft, som på varje
punkt av universum är närvarande. Den
hinduiska religionen fann i denna allmänna
kraft det högsta föremålet för religiös kontemplation,
och den ursprungliga vedaläran kallar denna
gudomlighet Ma han-A t ma, den store anden. Då detta
väsen skall fattas i sin högsta allrnännelighet, måste
det fattas såsom alldeles obestämt, så att det icke
genom att begränsas inom sfären av det eller det
slags kraftyttring, üteslutes från andra. Men en kraft,
vilken icke längre kan betecknas såsom ett föremål
i motsats mot alla andra föremål, blir också i mån
av denna sin obestämdhet ett ofattligt och overkligt
föremål. Det verkliga måste i anseende till alla
tänk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free