Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de hedniska religionsformerna (1878)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DE HEDNISKA RELIGIONSFORMERNA
181
tillkommer människan, och därför är människan på den
sanna hellenismens ståndpunkt väl bevarad för faran
av en djurisk råhet i skick och sed, hon är en plastiskt
utmejslad och skön karaktär; men har hon väl också
funnit den innersta individuela kärnan av sin egen
personlighet, har hon lyckats att ställa sig till
efterrättelse det delfiska budet: känn dig själv? Vad hon
fann av sig själv, det var den i allmänna former sig
klädande tanken, det var en platonsk idé eller ett
aristoteliskt tänkande av tänkandet, och när den
individuela personligheten för hennes aning dök upp
ur hennes varelses innandömen, då kände hon däri
icke igen sig själv utan mente, med Sokrates, att
detta var en främmande demonisk makt. På en sådan
ståndpunkt är idealmänniskans bild omöjlig att måla,
ännu mer att förverkliga. Med den individuela kärnan
av en mänsklig personlighet saknas här också den
enda makt, som förmår att hålla mänskligt personliga
fullkomligheter till samman eller att åt dem giva enhet.
Idealet spillras, och den religiösa fantasien, som icke
kan vara det förutan, hjälper sig nu med att
personifiera spillrorna, kallar tapperheten Ares, klokheten
Pallas Athene, kyskheten Artemis, den allt
sammanfattande intelligensen Zevs o. s. v. Och såsom det
brukar hända, där enhetsbandet är bristfälligt, att
i de då uppkomna gistnade fogarne insmyger sig
sådant, som icke borde vara med, så har också i den
olympiska gudavärlden den sinnliga kärleken fått sin
gudinna och själva tjuvarne sin gud, för att icke tala
därom, att gudars och människors fader, som skulle
beskydda samhällig ordning i människovärlden, själv
är den förste att bryta sina egna lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
