Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sändebrev till Zoofilos angående djursjälens odödlighet (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
genast inträdande förnimmande. Det är möjligt, att
djursjälen återgår till ett tillstånd av fullständig dvala
och okänslighet, ett tillstånd liknande det, ur vilket
hon kom då, när hon allra först i moderlivet började
organisera den kropp, hon i döden lämnar. Men allt
verkligt strävar till en högre form av tillvaro, och när
en återgång äger rum till ett högre, då plägar denna
återgång vara en periodisk vila för ett nytt
utvecklingsarbete. Så kan det ock vara med djursjälen. Och om
denna själ en gång från fullständig okänslighet
uppvaknat till ett liv av förnimmelse — vilket är ett
faktum — varför skulle icke ett sådant uppvaknande
kunna förnyas, om ock först efter förloppet av en
världsålder? En mellantid av millioner år är ingen
lång tid för den, som därav icke äger någon
förnimmelse; för honom är hon som en nattväkt. Ifall min
sömn vore absolut förnimmelselös, vilket han
visserligen i detta livet aldrig är, så skulle jag, när jag
vaknar, endast genom att sluta från mig omgivande
omständigheter kunna avgöra, om jag sovit en natt
eller några årtusenden. Också kan djursjälen hava
god tid till en sådan vila. Av en gränslös tillvaro
utgöra millioner år icke en trilliondels trilliondel. —
Men möjligt är också, att själva dödsögonblicket utgör
begynnelsen till ett nytt organisationsarbete i
förhållande till andra krafter än de lämnade, men av en
sådan art, att det undandrager sig våra sinnens
uppfattning; ty med våra sinnen uppfatta vi endast den
grövre materialitet, vars framträdande är produkten av
en viss sorts samverkan mellan vissa krafter. Med
våra sinnen hinna vi icke längre än till ljus och
elektricitet, vilka äro vissa sätt för de oändligt många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
