- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
213

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sändebrev till Zoofilos angående djursjälens odödlighet (1884)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SÄNDEBREV TILL ZOOFILOS

213

krafternas samverkan; vår tanke låter oss ana, att
ovanför denna gräns eller rättare innanför
densamma, utbreder sig en värld av verkningssätt, i
jämförelse med vilka ljusets och elektricitetens äro
otympliga klumpigheter. — Att den individuella kraft, vilken
vi kalla en djursjäl, i döden löses från förbindelsen
med de andra krafter, som i detta livet bildat hennes
kropp, är alltså intet bevis för den kraftens
tillintet-görelse; och att därmed det slags liv upphör, som vi
här kallat t. ex. ett hund- eller hästliv, är icke ett bevis,
att icke ett annat organisationsarbete, som undgår våra
nuvarande sinnens uppfattning, sedermera av samma
kraft vidtages, antingen omedelbart eller efter en längre
eller kortare mellantid.

Jag kan icke finna, att människan härigenom
förlorar något av sin ära. Det värsta, som kunde hända
henne, vore väl det, att djuret under sin fortgående
utveckling en gång kunde upphinna den ståndpunkt,
människan nu intager, eller till och med överskrida
denna. Men om också detta inträffar, så behöver
detta först och främst icke innebära, att ett visst djur
då ’kommer på precis samma sla-gs ståndpunkt, på vilken
en viss människa nu står, så att den ifrågavarande
tilldragelsen kommer att förete bilden av en linea, där
en viss punkt upphinnes av en varelse, sedan en
annan förut lämnat den, enär man lika gärna kunde
använda bilden av flere parallela linier, där den, som
löper på den ena linien, väl på sin linea kan komma
lika långt, som en annan förut kommit på sin, men
ändå aldrig uppnå precis samma ståndpunkt, som
denne andre förut, innehaft. Vidare må härom vara
huru som helst; om en varelse lämnat en
utvecklings

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free