Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kosmologiska sympatier och antipatier” (1885)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
stod då intet annat än att vid karakteristiken av den
andra, fullkomliga världen taga sin tillflykt till
negationen. Den sinnesriktning, som i neo-platonismen fick
sitt filosofiska uttryck, åtog sig denna negativa
karakteristik, och understödd av detta slags filosofi trängtade
nu människoanden efter det mångfaldslösa, det
form-och gestaltlösa, det vilje- och medvetslösa, det
egen-skapslösa, kort sagt det ofattliga. Det blev ock en
självfallen följd, att när människoanden skulle leta
sig en väg till förening med detta oändliga, som endast
genom negationer kunde bestämmas, måste denna väg
gå genom ett avklädande av all icke allenast mänsklig
egendomlighet, utan av all egendomlighet över huvud,
en abstraktionsprocess, som nådde sin höjdpunkt i det
medvetslösa försjunkande i det gudomligas djup,
vilket blivit kallat extasen.
Detta var dock blott för fantasien ett utplånande
av de från världen lånade drag, som icke skulle få
vara med; i verkligheten var det icke ett
utplånande utan ett frånseende. Människoanden var i
detta fall den jagade fågeln, som gömmer huvudet
under vingen, menande sig vara fri från den fara,
han icke ser. Och i varje fall förutsatte denna flykt
från världen, genom vilken människan uppmanades
att eftersträva föreningen med alltings urgrund, att
denna världen just i sin egenskap av värld uti sig
gömde en makt, som sökte hålla människoanden
fången, men som han borde söka komma ifrån. Och
då denna världen företrädesvis genom sin egenskap
att vara materiell röjde sin motsats mot den värld av
oförgänglighet, till vilken människoanden kände sig
dragen, så blev det i allmänhet materien, som,
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
