- Project Runeberg -  Skrifter / 4. I mänsklighetens livsfrågor. II /
249

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kosmologiska sympatier och antipatier” (1885)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOSMOLOGISKA SYMPATIER OCH ANTIPATIER 249
liga sinnet från världstillbedjan till världshat och
världsfördömande. I hedendomens världstillbedjan
hade nämligen även judendomen deltagit genom sin
världsligt färgade messiasidé, och grymmare än någon
annan hade juden blivit sviken, ty hans väntan hade
mer än någon annans varit koncentrerad på en enda
punkt.

Vi hava sett, huru världslivets genius från att
tillbedjas såsom en gud slutligen blev tagen för en
missdådare. Han har senare genomgått en historia i
omvänd ordning, alldeles så. som världserövraren
Paulus. Vi hava redan nämnt, huru denne,
undkommen farorna av ’ett skeppsbrott, på ön Melite
blev biten av en orm, när han ville samla bränsle
till en värmande eld, samt huru folket då mente
honom vara en mandråpare, den hämdens makter icke
tillstadde att leva. Någonting liknande vederfors den
princip, som vi här kallat världslivets genius. Vid
tiden för kristendomens framträdande kunde han sägas
hava lidit fullständigt skeppsbrott. Allt vad han dittills
ägt eller ansett sig äga hade han måst kasta över
bord, till och med sådana skatter som dygd och
vetande. En Seneca skrev: dygden är icke blott
sällsynt; hon finns icke, och filosoferna hade bekänt: vi
kunna ingenting veta, icke ens detta, att man
ingenting vet. Själva det människotankens skepp, som dittills
fraktat världslivets genius kring världen från
östertill västerland, hade, alldeles som det Paulinska skeppet,
brustit mitt i tu; den ena delen hade borrat sig fast
i sanden, en bild av jordkrypande materialism, den
andra, som icke kunde finna sig vid ett sådant läge,
hade vågorna drivit ut på det svallande havet, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 00:46:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/4/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free