Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den svenske tänkaren Boström (1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 1 mänsklighetens livsfrågor
då jag verkligen tänker eller använder begrepp. Här
är anknytningspunkten mellan Boström och Kant. I
likhet med denne tänkare antager Boström, att
ingenting är till för mig, utan försåvitt det tar gestalten av
min förnimmelse och sålunda blir en bestämning i mitt
självmedvetande. Det, som icke är detta, är för mig
icke till. Och i likhet med Kant antar han också,
att vissa förnimmelser äro adækvata uttryck av mitt
eget innersta väsen, i vilket jag stämmer* samman med
alla andra, och att dessa förnimmelser alltså äro
uttryck av en allmängiltig sanning. I likhet med Kant
antager han även, att denna världen, vars allmännaste
former äro rum och tid, är ett fenomen för mig av
något annat, som för henne ligger till grund, men
som, till följd av min uppfattnings ändlighet, i henne
icke kommer till fullständigt uttryck. Men då Kant
konsekvent måste säga, att han ingenting vet om det
Ding an sich, som genom världens medium berör mitt
självmedvetande, så säger Boström, att han mycket väl
vet, huru det är beskaffat, ehuru han naturligtvis icke
vet det fullständigt. Han måste ju veta, att det har
de motsatta karaktärerna till denna fenomenvärld i
alla sådana stycken, där denna visar sig vara blott
fenomen och icke väsen. Och dessa stycken bära
sitt kännemärke i sig: de äro antingen motsägande
eller abstrakta. Så är det i denna världen: de
konkreta enskildheterna äro varandra upphävande, de
trängas om tillvaron och förtränga varandra och så att
säga stöta, ut varandra i rummets och tidens,
oändlighet; vill jag vinna det motsägelselösa, oföränderliga
och bestående, då måste jag företaga en
abstraktionsprocess, och det oföränderliga, som jag därmed vinner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
