- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
78

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

PONTUS WIKNER

att röras —, och sedan det sig självt rörande visat
sig vara odödligt, må man icke tveka att just därutinnan
sätta själens väsen och begrepp. Ty varje kropp, vilken
får sin rörelse endast utifrån, kallas obesjälad, den
åter, som har rörelsen i och genom sig själv, kallas
besjälad, just såsom vore detta själens natur. Men
förhåller det sig så, att ingenting annat är självrörande
än själen, så är själen också nödvändigt icke
uppkommen och icke förgänglig.» — Det bör märkäs, att
Platon här talar, ej om särskilda slags själar utan om
själ i allmänhet eller, såsom han själv uttrycker det,
om själen, »den gudomliga såväl som den mänskliga».
»Om själens odödlighet» — fortfar Platon — »må nu
detta vara nog; angående hennes väsen måste vi säga,
att ådagaläggandet av dettas beskaffenhet i och för sig
fordrar en guddomlig och omfattande undersökning;
vad det liknar, det låter säga sig av en människa
och med mindre möda. Och det vilja vi angiva på
följande sätt: Det liknar den till ett sammanvuxna
kraften av ett bevingat spann och dess körsven.
Oudar-nes hästar och körsvenner äro alla goda och av god
ras, de övrigas äro blandade. Vad nu först angår vår
körsven, så tyglar han spännet; av hästarne åter är
den ene själv ädel och av ädel ras, den andre
motsatsen. Svårt och mödosamt är det naturligen hos oss
att föra tyglarne.» Närmare beskriver Platon så det
dub-belartade spännet (Faidr. 253): »den bättre av de två
hästarne har en ädel växt, med smidiga lemmar, är
höghalsad, med böjd näsa, vithårig och svartögd, älskar
äran med blygsam tillbakadragenhet, är en vän av
riktig mening och låter styra sig utan slag blott genom
befallning och ord. Den andre åter ärt krokryggig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free