- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
98

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

PONTUS WIKNER

sentanten av sin åsikt, begagna den; och ganska sällan
möter man hos Platon en positiv lärosats, vars
nödvändighet icke först blivit ådagalagd genom den uppvisade
motsägelsen i varje motsatt mening. Vid sådana
tillfällen får man dock veta, på vilken sida Platon ställer
sig, eller han säger med uttryckliga ord, att han
begagnat sig av en deductio in absurdum, såsom logiken
sedan kallat det. Men vid den särskilda ironi, som
vi här ville tillskriva Platon, sker ett sådant
tillkännagivande icke. Ett omdöme uttalas och ett bevis
genomföres, och läsaren får själv avgöra, huruvida omdömet
eller bevisets slutsats äro uppriktigt menade eller ej.
Vanligen framgår detta av sammanhanget eller av den
skalkaktiga tonen, vilken Platon så ofta och till så
mycken vinst för framställningens livlighet låter sin
Sokrates begagna. Hit höra de många ställen, där
motståndaren får uppbära de amplaste lovord för ganska
enfaldiga påståenden, och där Helleniska skalder,
statsmän och talare upphöjas till skyarne, men på ett
sådant sätt att deras lyten just därigenom springa i
dagen. Den Platonske Sokrates sparar aldrig på beröm.
Han utströr rosor med full hand, men han aktar sig
att taga bort törnena. Sannolikt har Platon genom att
så teckna honom på en gång velat giva åt hans bild
ett drag, som hos honom verkligen historiskt funnits,
och därjämte hos sig själv tillfredsställa ett på samma
gång filosofiskt och estetiskt intresse: att tukta den
prålande villfarelsen och att göra det med all den
finhet, som hövdes en fullblodig Atenare. Blott ett
enda exempel! Sokrates berättar för en vän sitt första
möte med den beryktade Sofisten Protagoras. Sokrates
hade nästan mitt i natten blivit väckt ur sin slummer
genom väldiga bultningar på sin dörr. Det var Hippo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free