Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLATON
113
börd, snön var svart, så var det väl näppeligen, någon
med blott vanligt sunt förstånd och därtill friska ögon
som trodde honom. Men icke heller för dessa, som
litade på sina sinnen, blev sinnenas åtgörande
tillräckligt för åstadkommandet av en verklig kunskap.
Sinnena ge mig icke mer än vissa förnimmelser,, den ena
efter den andra, och visserligen några samtidiga, men
därmed har jag ännu icke det, som jag kallar kunskap,
ty kunskaperna bör jag kunna uttala, men vad jag
uttalar är icke den eller den förnimmelsen, den ena
efter den andra, icke heller en summa åv på en gång
förhandenvarande förnimmelser, utan vad jag uttalar
är åtminstone ett visst förhållande mellan
förnimmelserna; vad jag uttalar är icke själva tingen eller
tingens enskilda momenter, utan det är mina
övertygelser om tingen, och av en dylik övertygelse om
det verkliga måste då kunskapen utgöras. Sådan var
väl i allmänhet deras åsikt om kunskapen, vilka ännu
icke givit sig in på filosofiska hårklyverier utan
stannade på det s. k. sunda förståndets område.
Kunskapen måste enligt dessa väl hämta sitt material utur
sinnesförnimmelserna, men kunskapen fick dock ej
sammanblandas med detta material utan utgjorde själv
någonting mera, en övertygelse, en mening.
På någon närmare undersökning om sättet för en
dylik kunskaps uppkomst gick man naturligtvis icke
m. Tingen gjorde mer eller mindre omedelbara
intryck på sinnena, dessa observerade man och bildade
sina övertygelser och meningar därefter. Det var allt.
Filosoferna, för vilka det icke passade att vara så
naiva, måste naturligtvis gripa sig an med åtskilliga
förklaringar angående kunskapens uppkomst, och då de
8. — Wikner, Platon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
