- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
114

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

PONTUS WIKNER

överhuvud icke kände någon annan verklighet än
den i rummet och överhuvud i människan icke sågo
någonting mera än också ett ting i rummet, så blev
förklaringen därefter. Hon blev en rumförklaring. De
som hade sagt, att sinnena gåvo någon kunskap,
be-skrevo, huru partiklar av tingen genom dem
inströmmade i människokroppen. De, som ej ville erkänna
sinnenas vittnesbörd, men ändå ej kunde frångå, att
det verkliga var en materia, beskrevo, huruledes det
finns en ofantlig fin och eterisk materia, som är
förnuftig eller till och med är förnuft, och denna
inströmmar i människosjälen, som då också är en
mycket fin materia. De, som icke voro nöjda med
dylika förklaringar, kunde, då de i alla fall kvarstodo
vid den förutsättning, att verkligheten var bunden
vid rummet, icke giva några förklaringar alls.

Så kom äntligen en man, som tycktes göra slag i
saken. Det var Protagoras. Afan hade grälat om den
sanna kunskapen och om hennes uppkomst, men aldrig
kommit till rätta. Och det var icke underligt. Man
hade under hela tiden icke fäst någon egentlig
uppmärksamhet därvid, att, om det skall bliva någon
kunskap av, så måste det finnas ett subjekt eller ett
förnimmande väsen, som har den kunskapen, och
kunskapen utgöres just av det subjektets
förnimmelser. Förut hade man i allmänhet föreställt sig, att
kunskapens sanning skulle bedömas efter hennes
överensstämmelse med tingen. Skulle man icke kunna välja
den alldeles motsatta vägen och bedöma verkligheten
efter sig själv och sina förnimmelser? I sådant fall
blir verkligt det som jag förnimmer, icke verkligt
det som jag icke förnimmer. Protagoras väljer den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free