- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
122

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

PONTUS WIKNER

av den saken för varseblivningen är med avseende
på den saken okunnighet. Nu kan jag se en sak med
det ena ögat, under det att jag blundar med det andra
(Teait. 165). Med det ena ögat har jag då varseblivning,
med det andra icke, bäggedera med avseende på samma
föremål. Skall jag då säga, att jag överhuvud
varse-bliver föremålet eller icke? Jag har intet skäl att
bedöma min ställning till föremålet mera efter det ena
ögat än efter det andra; det är lika mycket att
faktum, att jag icke ser med det ena ögat, som att
jag ser med det andra. Jag måste således säga, att
jag på en gång varsebliver och icke varsebliver det
ifrågavarande föremålet; och, när varseblivning skall
vara detsamma som kunskap, måste detta betyda, att
jag på samma gång har kunskap och icke har
kunskap om samma föremål, eller jag vet icke just det,
som jag för tillfället vet. Men det är orimligt; alltså
kan varseblivningen eller sensationen icke vara
detsamma som sann kunskap.

Vidare. Det kan icke nekas, att det finns något,
som man kallar det nyttiga. Detta kunde Protagoras
så mycket mindre hava lust att neka som han för
sin del uppträdde såsom själens läkare. »Med
sanningen» — heter det (Teait. 166) — »förhåller det sig
visserligen så som jag sagt, att nämligen en var av
oss är måttet för vad som är och vad som icke är;
men jag påstår, att likväl den ene är oändligt mycket
bättre än den andre, just därföre att den ene har en
sådan uppfattning, den andre en annan. Och fjärran
är det från mig att påstå, att det ej gives någon visdom
och ej någon vis. Utan just den kallar jag en vis,
vilken kan åstadkomma ett gott tillstånd och
uppfatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free