- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
163

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

163

förändras, uppkomma och förgå, men skönheten själv
träffas av denna förändring icke. Hon började icke
att vara till med den eller den sköna i tiden
framträdande företeelsen, ej heller upphör hon att vara
till, när denna företeelse träffas av förgängelsen. Så
är det ock med varje annan idé. Väl kan man tala om
ett idéens framträdande och utveckling hos en
människa, ett folk o. s. v., men, om vi närmare
efter-sinna, vad vi därmed vilja säga, så finna vi, att vi
därmed mena en den människans eller det folkets
förändring med avseende på den ifrågavarande idéen,
en den människans eller det folkets övergång) från
att sämre fatta till att bättre fatta den i sig
oföränderliga idéen, ett annalkande till att verkligen tänka
och veta idéen i stället för att blott ana och sökja
henne. Ja, idéen är icke blott oföränderlig i den
mening att hon i tiden fortvarar, hon är över tiden
upphöjd: hennes sätt att vara till är icke det där
efter-vartannat, som utmärker tidsexistensen.

Det är visat, att ingenting kroppsligt duger såsom
princip. I idéen är också det okroppsliga funnet. Idéen
stänges av intet rum, och mätes ej med vikt eller
rymdmått. Hon är ej utstängd från en människosjäl’
vid jordens ena hörn därföre att hon är närvarande
i en människosjäl vid världens andra ända. Hennes
sätt att vara till är icke det där utomvartannat
som utmärker rumsexistensen.

Det sant varande kan icke blott vara enhet utan
mångfald och icke heller blott mångfald utan enhet;
det skall på en gång vara både enhet och mång|fald.
Idéen motsvarar denna fordran. D et tänkta är ett i
alla d e tänkta, idéen är en i många idéer. Idéen har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free