Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
PONTUS WIKNER
det som aldrig uppkommit och aldrig skall förgå, var
en stor man. Må vi erkänna, att Platon, när han
lärde, att den sanna världen är en värld av andliga
och eviga realiteter begåvade med tankens
ogrumlade klarhet och visshet, verkligen hade träffat den
sanna världen. Nog är den sanna världen en
andevärld, nog är hon en evig värld, och nog ligger hon
klar och öppen för den blick, som är ren nog att se
henne. Är hon någonting mera än detta? Visserligen.
Vi veta, att hon är mycket mera. Vi hava hört omi
henne det undersköna vittnesbördet, att hon utgöres
icke blott av andliga och eviga ting, som sluta sig
tillsammans i harmonisk enhet, utan av andliga och
eviga personer, vilka sluta sig tillsammans i viljans och
intelligensens, den fullkomliga kärlekens, enhet, och
om vilka det heter: »De skola alle vara ett, såsom
Du, Fader, i mig och jag i Dig, att de skola vara ett
i oss».
Men det vittnesbördet hade han ännu aldrig hört,
den vise av Aten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
