- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
191

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATON

191

och beredda på ett tillfredsställande sätt. Var och en
besitter icke alla de förmågor, som för möjliggörandet
av ett tryggt och angenämt eller till och med av ett
drägligt sinnligt liv tagas i anspråk. Den ene förstår sig
bättre på ett, den andre på ett annat. Den ene har
anlag-för jordbruk och trädgårdsskötsel, den andre för
inrättandet av bekväma bostäder, den tredje för att bereda
tyg till kläder, o. s. v. Och säkert är, att allt detta
blir bättre gjort, ifall det utföres av den som med
avseende på ifrågavarande sak äger anlag och övning
och som däråt särskilt ägnar sig, än om var och en
skulle göra allt möjligt. Så slå sig då de olika
förmågorna och fackmännen tillsammans, och de olika
förmågorna komplettera varandra. Så uppkomma
samhällena, då förhållandet ’mellan dessa, som slutit sig
tillsammans, alltmera antager ett ordnat skick. Härav
ser det nu ut, som om det vore Platons mening,, att
staten vore till för att på ett bekvämare sätt fylla
individernas på det timliga riktade behov. Denna
slutsats vore dock förhastad. Därav, att ett barns
praktiska verksamhet till att börja med alltid går ut på
anskaffande av det, som för detsamma i sinnligt
avseende är behagligt, och på avvärjandet av det isamma
avseende obehagliga, följer ännu alldeles icke, att man
rätt karakteriserade människans praktiska förmåga,
ifall man sade hennes ändamål vara att fylla människans
sinnliga behov. När barnet blir äldre, kan det komma
underfund därmed, att dess praktiska verksamhet måste
hava ett vida högre mål. Så även här. Låt vara att
samhällenas första livsyttringar äro riktade på det
sinnliga eller äro framkallade av sinnliga behov
såsom anledningar, icke behöver man därföre an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free