- Project Runeberg -  Skrifter / 5. Föredrag över Platon /
198

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

PONTUS WIKNER

oföränderliga och ena, Heraklits eviga rörelse,
Pyta-goréernas matematiska världsförklaring, Empedokles’
fyra elementer, Pytagoréernas filosof-stat, Dorismens
aristokratiska tendenser, Spartas strängt skiljda
folkklasser, dess stränga, åt staten överlämnade
uppfost-ringsarbete o. s. v. Det nekas icke, att dylika drag av
redan förhandenvarande bildning i Platonismen
återfinnas; och därföre kunna vi även medgiva, att så
många likheter mellan Platonismen och den givna
Helleniska bildningen göra det sannolikt, att vi i
Platonismen hava för oss en Hellenisk bildningsform.
Men dels måste vi erinra omi det, somi av vår
föregående framställning bör hava blivit klart, att
Platonismen är alltför mycket ett organiskt helt för att kunna
betraktas såsom produkten av en mekanisk
sammansättning; dels måste vi för att erkänna Platonismens
Helleniska skaplynne fordra någonting mera än en
summa av likheter, vilkas väsentlighet ej är uppvisad.
Utan tvivel kan denna fordran tillfredsställas. Vi hava
i det föregående kommit överens därom, att
grunddraget i den Helleniska bildningen ,ligger i
tillerkännandet av guddomlig betydelse åt det mänskliga fattat
såsom medveten och fri behandling av det naturliga,
d. v. s. av det opersonliga. En filosofi, som av denna
grundtanke ville draga ut konsekvenserna, skulle sätta
den sanna kunskapen i en fullt medveten och fri
uppfattning, d. v. s. i den klara och genom sig själv
vissa tanken — Platon har så gjort. Han skulle, vidare
påstå, att det sant varande måste vara till för
människan på det högsta sätt som hennes medvetenhet
och frihet medgiver, nämligen såsom föremål för
hennes vetande: det måste vara tänkt, Vara idé o-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 12:34:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/5/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free