Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - I. Om den religiösa tron. Ur psykologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN RELIGIÖSA TRON
45
ägnas också åt dessa höga föremål, emedan ett ljus
därigenom faller även på det vetande och det
viljande, varom här är fråga, nämligen människans.
Det är tydligt, att ingenting någonsin eller
någon-städes är verkligt, utan att Gud vet det. Tillvaron
av en verklighet, utan att denna verklighet vore av
Gud känd och. förnummen, skulle ovillkorligen åt
honom medföra egenskapen okunnighet i det eller
det avseendet, vilket naturligtvis icke får ske. Ej
heller kan någon verklighet vara föremål för Guds
kunskap annorlunda än så, att Gud är alldeles viss
därom: meningar och förmodanden eller tvivelaktiga
övertygelser ävensom tvivel innebärande
förnimmelser äro fullkomligt uteslutna från Guds
uppfattande och tänkande liv. Alla hans förnimmelser
äro således ovillkorliga viss hetshand lingar1, och varje
1 Man har förebrått mig, att jag tillskrivit Gud
handlingar (Svensk Tidskr. för litteratur, politik och ekonomi, 1871
sid. 292). Därmed har jag endast velat utsäga: 1) att det
finns åtskilligt, som man kan tillskriva Gud, eller att man
kan sätta honom såsom subjekt för någonting, som äger rum,
och säga t. ex. Gud är god, Gud tänker, Gud vet o. s. v.;
2) att alla dessa tillstånd hos Gud innebära självständighet
för honom, så att han själv är grund till det, som han i varje
sitt tillstånd är, och att han således icke lider, hämmas eller
inskränkes. Att jag med handlingen icke nödvändigt velat
förbinda något tidsförlopp eller någon successivitet, torde vara
klart av det sammanhang, i vilket jag talat om handlingar
hos Gud. Att jag återigen valt namnet handling för att
uttrycka ett självständighet innebärande moment av ett evigt
varande, det har skett just därföre, att jag ansåg detta ord
bäst framhålla självständigheten i motsats mot beroendet och
passiviteten. Att jag i detta fall har på min sida den
religiösa litteraturens språkbruk, torde knappt behöva nämnas.
I sammanhang härmed torde det även vara mig tillåtet
att försäkra den ärade recensenten därom, att jag aldrig fattat
ordet sättas såsom liktydigt med ordet börja att vara, i
vilket fall det visserligen vore sant, att det, som redan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
