Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - I. Om den religiösa tron. Ur psykologisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN RELIGIÖSA TRON 49
Den religiösa tron är i det föregående uppvisad
såsom en visshetshandling och såsom en sådan
viss-hetshandling, vilken kallas viljande. Viljandet måste
vara antingen ont eller gott. Den religiösa tron
såsom den där gör människan sådan, som Gud vill hava
. henne, måste vara ett viljande av det som Gud vill
och är sålunda ett gott viljande.
Är den religiösa tron alldeles liktydig med det
goda viljandet? Den religiösa tron är alltid ett gott
viljande, men är varje handling av god vilja också
en handling av den religiösa tron? Därpå torde vi
böra svara nej, i händelse vi nämligen såsom ett
gott viljande erkänna vilken handling som helst, som
med ovillkorlig visshet sätter något, som Gud vill,
. såsom det adekvata uttrycket av sitt eget Jag i det
eller det avseendet. Därmed kan nämligen ännu vara
oavgjort, huru det, som Gud vill, av den viljande
fattas. Det är f. ex. Guds vilja, att var och en
skall göra det, som i varje fall är det högsta; och
den, som vill det goda, vill således alltid i det fallet
det högsta. Man erkänner också i allmänhet den
handling såsom god, vilken vill det högsta, i c^et avseende
som är i fråga. Att vilja någonting, därföre att det
är det högsta, är således alltid gott och riktigt; men
att endast såsom det högsta fatta det, som man
vill, och endast därföre vilja det, att det är det
högsta, är ännu, som man kan förstå, en mycket
abstrakt godhet, just emedan det är en mycket abstrakt
fattning av det goda, om man blott fattar det
såsom det högsta. Så som man i viljandet fattar det,
som man vill, så förverkligar man det också hos sig,
såsom vi i det föregående visat; och jämnt så mycket,
4. — Wikner, Uppsatser i religiösa ämnen m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
