Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - II. Om guddomlig självuppenbarelse (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
UPPSATSER I RELIGIÖSA ÄMNEN
het. Först måste reformationen komma med sitt på
praktiskt vis fattade och utförda problem om
män-niskoandens frigörelse. Det blev sedan spekulationens
uppgift att föra detta problem till sin teoretiska spets.
Den negativa självständighetsförklaringen var det av
Cartesius proklamerade universella tvivlet. Den
positiva låg däri, att den första vissa och otvivelaktiga
insikten förklarades vara insikten om den egna
tän-kanae existensen — cogito ergo sum. Härmed var
uttalad den sanningen, att, om verklig
självständighet någonstädes skulle finnas, så måste hon
förekomma under formen av tänkande. Men dels blev
Cartesius själv denna sanning icke fullt trogen, varav
följde en svårutrotlig dualism mellan tänkandet och
utsträckningen; dels var det tänkande, vilket Cartesius
först påträffat såsom otvivelaktigt, egentligen det
tänkande, han hade använt i sitt tvivel (jag kan tvivla
på allt, blott ieke därpå att jag tvivlar eller
tänker)1, och om detta tänkande gäller, att det i a 11-
1 Cartesius fick ett alltför abstrakt positivt resultat, just
därföre att han icke förde det förut proklamerade tvivlet till
sin yttersta spets. Han hade bort fortsätta tvivlet, ända tills
han kom till en punkt, som icke blott icke borde betvivlas,
utan som icke ens kunde betvivlas, den efter visshet sökande
människan måtte befinna sig i vilket tillstånd som helst.
C. trodde sig visserligen hava funnit något, som icke kunde
betvivlas, i den tvivlandes eget tvivel, men däri torde han
icke hava alldeles rätt. Rätt hade han däri, att, när jag
söker det otvivelaktigaste av allt, så skall jag söka det i) i
något, som angår mig själv — ty det är lättare att bliva
säker på det, som angår mig själv, än det, som angår andra;
2) i något, som jag själv gör — ty det är lättare att vara
viss på det, som jag själv, hos mig uträttar, än det, som hos
mig blott uträttas av andra; 3) i något, som just nu sker ■—
ty för att bliva säker på det förflutna och det tillkommande
behöver mah bliva säker på sitt eller andras minne eller
beräkningsförmåga, och då erbjuda sig genast flera möjlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
