Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - II. Om guddomlig självuppenbarelse (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
UPPSATSER I RELIGIÖSA ÄMNEN
av tänkandet, t. ex. utsträckningen, så måste det från
en synpunkt vara detsamma som tänkandet är från
en annan. Så gestaltade sig saken för Spinoza.
Dénnes förfärande panteism ville Leibniz undvika
genom att lägga vikt vid de enskilda tänkande eller
förnimmande väsendenas självständighet; men även
han hade behållit i arv något av det Cartesiska
tänkandets abstrakthet och negativitet, och sammanhanget
mellan de Leibniz’ska monaderna blev därföre det
abstrakta och negativa, som blivit kallat den
prestabili-erade harmonien. Hos honom offrades sålunda den
verkliga självmeddelelsen för att rädda
självständigheten.
Ännu en gång fördes problemet in på kunskaps-
i den allmänna och abstrakta mening, att tänkandet kan
betyda tvivel, utan i den särskilda mening, att det ej kan
betyda annat än att vara viss. Att vara viss, det är just mitt
väsen, det är det jag gör, när jag är Jag. Men att vara viss
är ickc att intaga en blott negativ och isolerad ställning.
Jag kan väl vara viss på någonting negativt, men det jag är
viss på, det fattar jag såsom nödvändigt, och nödvändighet
är allbestämdhet, så att när jag är viss, är det icke blott
jag, som fordrar, att någonting så eller så förhåller sig, utan
hela universum deltager med mig i denna fordran. (Se
härom vidare förf: s Lärobok i Antropologien, sidd. 77—83,
varest dock måste rättas det oriktiga påståendet, att den
ovan beskrivna vissheten, om den egna vissheten i samma
ögonblick, är den enda obetingade eller ovillkorliga. All
visshet är ovillkorlig i anseende till sin egen giltighet, men denna
nu beskrivna visshet är den enda rent omedelbara och
därföre dels för tvivel absolut oåtkomlig [ej blott i förhållande
till allt tvivel segrande], dels i all annan visshet inneburen.)
Och sökte jag nu efter skälet, vårföre jag omöjligen kunde
betvivla min egen visshet, i det ögonblick jag hade henne,
under det att j ag däremot kunde göra vad annat som helst
och i samma ögonblick betvivla det (åtminstone om jag var
vansinnig); så låg skälet uppenbarligen däri, att det, på vars
verklighet jag skulle vara viss (min visshet), fick denna
verklighet redan därmed, att jag gjorde mig viss. Jag kan (sub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
