Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - II. Om guddomlig självuppenbarelse (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM GUDDOMLIG SJÄLVUPPENBARELSE 91
teoretisk grund. Sedan L o c k e ungefär i enlighet
med det allmänna föreställningssättet hade sökt fördela
självständighet och osjälvständighet, aktivitet och
passivitet, på det kunskapsägande subjektet och det sig
åt kunskapen erbjudande objektet, men därvid icke
kunnat dölja den halvhet, till vilken hän gjorde sig
skyldig; så följde andra, som i bättre
överensstämmelse med den första tanken i Lockes system
avklädde subjektet all självständighet först vid
kunskapsbildningen och sedan även i allmänhet, och i stället
gav denna självständighet åt det yttre, kroppsliga,
materien. Så uppstod den Franska
materialismen. Berkeley gjorde den riktiga observationen,
att om någonting kunde av mig förnimmas, så måste
det vara min förnimmelse och således vara åt mig
i mitt förnimmande meddelat. Men detta blev för
ho-jektivt) vara viss på, att jag är t. ex. klok, utan att min
klokhet därigenom äger verklighet; men jag kan icke vara
(subjektivt) viss på, att jag är viss, utan att denna
(subjektiva) visshet i och med detsamma äger verklighet. Jag drager
härav den slutsats, att om jag skulle kunna äga någon annan
verklig och ovillkorlig visshet än denna om min egen
visshet, vilken ensam är rent omedelbar, så måste även den
andra vissheten vara sådan, att hennes verklighet (icke absolut
sammanfaller med, men dock) i sig innebär verkligheten
även av det, om vilket jag är viss; så att jag vid all visshet,
den medelbara och den omedelbara, såsnart hon är en sann
och otvivelaktig visshet, också, medelbarligen eller
omedel-barligen, ger verklighet åt det, varom jag är viss, i och med
samma handling, genom vilken jag gör mig viss , därpå. Det
blir då visserligen rätt, vad C, sade; att klarhet och tydlighet
är Criterium veri, blott man besinnar, vad klarheten och
tydligheten innebär. Så snart det är fråga om, vad som gäller
för tanken och icke blott för ögonen, är klarhet och tydlighet
ingenting annat än nödvändighet. Det är klart eller tydligt,
ätt någonting är så = det är nödvändigt. Men nödvändigt för
tanken är det allena, vars verklighet är given, redan därmed
att det tänkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
