Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - II. Om guddomlig självuppenbarelse (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM GUDDOMLIG SJÄLVUPPENBARELSE 97
liga medvetandet, som med dessa former känner sig
innerligen befryndat och behöver dem, om icke
såsom mål, dock såsom en väg till målet, vilken äger
tillräcklig fasthet för att kunna uppbära vandrarens
fot. Men varken det ena eller det andra bland dessa
berättigade intressen får sin tillfredsställelse, utan i
den mån man tillägnar sig den sanningen, att den
sanna självständigheten består i självmeddelelse, och
att detta då framför allt kan sägas om den
självständighet, vilken vi tillskriva Gud. Isoleringsprincipen är
en farlig princip, farligare, i den mån han tillämpas
på en högre verklighet.
Självständighet kan bestå i självmeddelelse. Att vara
självständig är att genom sig själv vara, vad man
är. Detta utesluter icke förhållande till annat; tvärtom
är en självständighet utan förhållande till annat
fullkomligt otänkbar. Det självständiga väsendet måste
åtminstone vara ett konkret och individuellt bestämt
väsen, emedan det annars vore en abstraktion, vilken
aldrig kan vara vad den är genom sig själv och
sålunda aldrig vara självständig. Då har det
självständiga. väsendet åtminstone alltid en mängd
egenskaper, såsom varje konkret föremål äger. Det
självständiga väsendet står till dessa egenskaper alltid i
det förhållande, att det självt såsom substans har dem
alla till sina egenskaper. Detta är redan att stå i
något förhållande och det är sålunda åtminstone
överhuvud icke omöjligt för det självständiga
väsendet att stå i förhållande. Detta är också att stå i
förhållande till annat, ty egenskapen är alltid ett annat
än själva saken. För att ett skall vara ett annat än
ett annat fordras nämligen icke mer än att det ena
7. — Wikner, Uppsatser i religiösa ämnen m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
