Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser i religiösa ämnen (1871) - II. Om guddomlig självuppenbarelse (1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM GUDDOMLIG SJÄLVUPPENBARELSE
119
och hans singulära plats är betingad därigenom, att
ingen annan är såsom han av Gud älskad, vilket,
medlareroll, och inse, att en varelse, som blott till graden
vore höjd över andra människor, därtill icke vore mäktig.
Därnäst dela de sig i tvenne klasser. Den ena säger: Kristus
är då det absoluta; den andra: han är visserligen mer än
blott till graden höjd över oss människor, men det absoluta
är han dock icke. De, som säga det förra, måste antingen
antaga, att Sonen jämte Fadren (och Anden) blott äro olika
gestalter, under vilka det absoluta framträder, och att
Fadren och Sonen således icke äro individuellt åtskilda, eller
ock måste de ställa sig på ståndpunkten av Atanasii
Sym-bolum. Bland dessa två utvägar strider den förra
uppenbarligen mot all oförvillad uppfattning av bibeln och Kristi egna
utsagor om sig själv, på samma gång som det visserligen vore
omöjligt, att det absoluta under någon bland sina egna
former skulle framträda i tid och rum; den andra utvägen
upphäver tankens första lag och därmed all visshet, således
även vissheten om, vad bibeln säger, och kan begagnas
endast av den, som icke noga reflekterar på, vad han då gör.
Det återstår då att antaga, att Sonen icke är det absoluta
självt. Huru man sedan närmare bestämmer detta, beror
därav, vad man menar med det att vara Gud, att vara
icke-Gud och att vara människa. Försvararne av Kristi guddom
välja i allmänhet den utvägen att förklara det att vara
icke-Gud, såsom ett på Kristus använt predikat, liktydigt med
det att vara blott människa, och det att vara blott människa,
såsom ett på Kristus använt predikat, liktydigt med det att
blott till graden av fullkomlighet vara höjd över andra
människor. Härutinnan göra försvararne av Kristi guddom
detsamma, som motståndarne av den läran. Försvararne av denna
lära säga sedan: alldenstund en varelse, som blott till graden
är höjd över andra människor, icke kan utgöra en verklig
medlare mellan Gud och människor, så kan han icke vara
en blott människa; vilket under förutsättning av de anförda
identifikationerna är detsamma som att säga: det är orätt
påstå, att han är en blott icke-Gud, d. v. s. han är Gud. —
Är det riktigt att göra de nämnda identifikationerna, så är
det ock riktigt att säga: Kristus är Gud. Ännu nödvändigare
blir det att antaga detta, om man, såsom ofta sker, i en
människa icke kan se någonting annat än en varelse, som i en
viss tid uppkommit, en. viss tid fortlever, dör och sedan
fortsätter sin existens i en oändlig tid, som skiljer sig från denna
blott därigenom, att hon aldrig slutar. En sådan varelse
skulle icke ens vara fullkomlig nog för att kunna synda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
