Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några inlägg i religiösa frågor - Några tankar om försoningen (1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TANKAR OM FÖRSONINGEN 185
hans handling ett brott, som kräver försoning, just
därför, att den medelbarligen blir ett brott mot en
ovillkorligt bjudande lag. Vi hava således genom vår
hittills förda undersökning funnit, att ett fel, som i
egentlig mening kräver försoning, måste vara å ena
sidan ett fel mot en fordran med ovillkorlig
nödvändighet och å andra sidan ett viljans fel mot denna
fordran, eller ett praktiskt fel.
Det finnes trenne fordringar, som äro
ovillkorligt bjudande: handla sedligt, handla rätt,
h a n d 1 a r e 1 i g i ö s t. Sedelagen, Rättslagen, den
Religiösa lagen fästa vid sina fordringar inga villkor.
Med avseende på sedelagen väntar jag här ingen
invändning. Det finns ingen varelse, till vilken denna
lag vänder sig, d. v. s. ingen fri människa, vars
ovillkorliga skyldighet det icke är, att, förhållandena må
vara vilka som helst, handla sedligt. Och det kan icke
heller inträffa något fall, där hon icke har med
sedelagen att göra. Här är således ovillkorligheten fullt
klar. Lika i ögonen fallande är ovillkorligheten icke
vid rättslagen och den religiösa lagen. Det ser
åtminstone ut som om fall av fria handlingar skulle kunna
inträffa, med vilka dessa lagar hade ingenting att skaffa.
För den skeppsbrutne, som lever ensam på en ö i det
fjärran havet, saknas ju alla förutsättningar för ett
rättsförhållande, följaktligen även för rättsliga
handlingar; och det skulle kunna hända, att ingen Gud
finnes, och då kan det aldrig bliva fråga om att handla
religiöst, emedan det alltid betyder att handla med
avseende på det Gudomliga väsendet. Härpå svaras:
redan det att vilja det rätta är en rättslig handling
och strängt taget den egentliga rättsliga handlingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
