- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
52

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON

Och till och med detta borde han kunna lära av sin
egen oro och sin egen längtan till ro. Ty hurudan
är hans oro? Du, Herre, vet bäst, på huru många
sätt en människosjäl kan vara i oro, ty du har stillat
stormen i månget sinne, och varje hjärta ligger öppet
för ditt öga, så att du bättre än den orolige själv vet,
vad i hans inre försiggår. Men även jag har haft
erfarenhet av denna oro, och jag förmodar, att det
varit någonting allmänt mänskligt, som därvid
vederfarits mig. Och mig har det förefallit, som om denna
oro mest liknade en hunger, som vet med sig, att
han av ingenting i världen kan mättas, eller en törst,
för vars släckande ett världshav icke skulle räcka
till. Jag hade kunnat förtära mitt eget hjärta, och
ändå begära något, som vore mig närmare; jag hade
kunnat insuga i mitt eget bröst alla andra människors
livsandar, och ändå tycka, att de icke hade givit mig
nog. Och hade jag för ett ögonblick upphört att
hungra och törsta, så började jag att hungra efter
hunger och törsta efter törst; ty det förstod jag, att,
om hungern och törsten bortdoge utan mättnad, då
vore detta den ovillkorliga dödens förebud. Och dö
i denna mening, att icke blott det lekamliga livet
spillras, utan även själva den innersta viljan dör,
för evigt dör — det kan dock ingen på allvar vilja,
ty det vore att viljan skulle vilja döda sig själv, och
det vore icke rimligare, än att ljuset skulle kunna
lysa sig självt mörkt, eller att tanken skulle kunna
tänka bort sig själv, så att han verkligen icke mera
funnes till. Men en sådan hunger och törst skulle
visserligen vara omöjlig, om icke Gud funnes. Ty
en sådan hunger och en sådan törst är ju i själva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free