- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
101

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJORTONDE KAPITLET

101

någonting annat, vilket, då man sålunda överlämnar sig
åt någonting annat, blir otro mot Gud. Det synes
mig nu vara oundvikligt, att ett sådant förvändande
av tiet rätta förhållandet, som detta i synden inneburna,
skall hava de bedrövligaste följder. En av dessa är nu
skuld för den, som gör synden. Medvetandet
därom, att skuld följer synden åt, är väl för handen i
varje människosjäl, som äger en föreställning om synd.
Sålunda talar varje religion om en skuld, som den
brottslige ådrager sig, och anser, att han för denna
skuld behöver en försoning. Och även du, min Herre
och Mästare, har talat om sådant, när du liknade det
att hava syndat mot Gud vid en penningeskuld av
tiotusen pund, eller när du lärde oss att bedja i femte
bönen: »förlåt oss våra skulder». Därmed har du
också sagt, att skuldens borttagande består i förlåtelse,
varav jag kan förstå, att det, som i förlåtelsen
borttages, just är skulden. Nu är förlåta först och främst
detsamma som att icke vidare vara vred, och därav
kan jag förstå, att det, som hos syndaren heter skuld,
det motsvaras av vreden hos den, mot vilken
förbrytelsen skulle hava skett, d. v. s. hos Gud, så atf skulden
består i det att vara föremål för Guds vrede. Men
Guds vrede eller misshag kan icke likna människors,
så att densamma skulle vara en häftigt uppbrusande
mer eller mindre sanslös känsla. Hans vrede är ren
och helig och kan då icke bestå i någonting annat än
det, att han fullkomligt genomskådar motsatsen mellan
sin egen helighet och syndarens synd, och icke tillåter,
vara skuld i första bemärkelse. Men det är tydligt,
Att vara föremål för Guds så fattade vrede, det måste
att den förra genom den senare lider något avbräck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free