- Project Runeberg -  Skrifter / 7. Tankar och frågor inför människones son /
130

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130 TANKAR OCH FRÅGOR INFÖR MÄNNISKONES SON

att ett utrop av sorg skulle omedelbart beledsaga en
själens fröjdförnimmelse, eller ett utrop av glädje skulle
omedelbart beledsaga en förnimmelse av smärta, eller
ett utrop av ovilja omedelbart beledsaga en handling
av själens verkliga hängivenhet. Genom avsikten att
bedraga eller förställa sig kan det ena eller det andra
visserligen ske, men då är utropet icke längre
omedelbart och blir i själva verket blott till formen ett
utrop. Din innersta viljehandling och den därifrån
oskiljaktiga allra omedelbaraste reflexionen uttrycker
således ditt fullkomliga överlåtande åt Gud; och detta
är redan i sig självt för mig någonting mycket härligt
att tänka på.

Och nu vill jag betrakta den andra kraften, som
hos dig är verksam och som kommer den nyssnämnda
i innerlighet närmast. Det är den resonerande
tankekraften, som redan är frilöst från själva
viljehand-lingen, så att hon icke omedelbart med denna är
förbunden och därföre med henne mer eller mindre
kan komma i strid. Hon yttrar sig icke i det blotta
utropet, utan i det utvecklade omdömet, med subjekt
och predikat, vart för sig. Den resonerande
tankekraften är hos dig i detta ögonblick verksam så, att
produkten av denna verksamhet blir denna till Gud
ställda fråga: »vårföre har du övergivit mig?» I
anseende till själva formen kan jag icke tänka mig den
resonerande tankekraften verksam på ett innerligare
eller mera personligt sätt. Omdömets subjekt är d u,
och omdömets objekt är m i g, och själva satsen är
frågande, och frågan kan icke i egentlig mening
användas annars än av en person till en person, eftersom
endast en person kan ge ett verkligt svar på en fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:11:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/7/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free