Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.1. Om människoidealet (1872)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÄNNISKOIDEALET
123
man antingen mera heterodoxt förnekat, att han
väsentligen är upphöjd över andra människor, eller mera
ortodoxt funnit sig nödsakad att av intresse för hans
ära komplettera hans väsen med egenskaper, vilka,
ifall man närmare granskar dem, uttrycka själva det
eviga Faderskapet, icke det eviga Sonskapet. I förra
fallet har man fått en Kristusbild, vacker nog,
upplyftande för det estetiska sinnet och uppmuntrande
för det etiska och religiösa, men icke en Kristus,
som personligen kunde hjälpa i syndens och dödens
nöd. I senare fallet fick man en Kristusbild, som man
väl kunde tilltro den verklige Kristi gärningar,
så-iänge man icke såg, eller tvingade sig att glömma
att man sett, huru han föll isär i tvenne hälfter,
av vilka den enas egenskaper upphävde den andras.
Det nya testamentets oförlikneliga skrifter, vilkas
författare stodo den konkreta gestalten av Kristi tidsliv
för nära för att i väsentlig mån giva vika för
frestelsen till en abstrakt schematisering, hålla i detta
avseende. såvitt jag kunnat förstå, den gyllene
medelvägen. Ställer man sig i bibelordets ljus och ser
tillbaka till begynnelsen, då är Sonen Gud, i den
mening att han är det hos Gud evigt varande Ordet
(således det trogna och fullkomliga uttrycket för Guds
tanke- och viljeliv), genom vilket allt annat än Gud
själv äger sin tillvaro. Ser man på Kristi tidliga
tillvaro, sedan Ordet blivit kött, då går genom hela hans
liv en enda stor grundtanke: en genom lydnad in
i döden vunnen frälsning för den värld, som genom
Ordet var till. Och låter man Paulus för sig
utpeka den slutliga fulländningen, vilken syn möter
väl då? »Då nu allting honom (Sonen) undergiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
