- Project Runeberg -  Skrifter / 8. Religiösa meditationer och föredrag samt tvenne uppsatser i religiösa ämnen /
143

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.2. Om Skriftens auktoritet (1873)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM SKRIFTENS AUKTORITET

143

är erkänd av alla. Nu är Kristi kyrka på jorden
till sin idé en avbild eller en förberedande förebild
till detta eviga rike, om vilket jag talat; och så
vitt hon är denna sin idé trogen, bör hon då kunna
vänta sig, att den religiösa sanningens kriterium även
inom henne skall vara det allmänna erkännandet.
Det är väl denna tanke, som legat bakom den
katolska regeln: quod ubique, semper et ab omnibus
etc. Men i den mån den kristna kyrkan blir
medveten därom, att hon icke i sitt uppträdande på
jorden är ofelbar, eftersom hon icke kan berömma sig
av att i allt vara ett troget uttryck av det eviga
gudsriket; i samma mån blir det henne omöjligt att
återfinna den rätta allmängiltigheten i det blotta
faktiskt givna allmänna erkännandet, utan hon måste
vidgå, dels, att detta allmänna och undantagslösa
erkännande är omöjligt att erhålla, dels att det i alla
fall, bland syndiga och i många stycken villfarande
människor, icke med full säkerhet utesluter misstag.
I stället för att då, såsom katolsk kyrka, mena sig
ännu, åtminstone i sina representanter (vare sig
koncilier eller påve), vara i besittning av den rätta
allmängiltigheten, erkänner hon, såsom protestantisk
kyrka, att den kristna kyrkans utveckling till det
närvarande ofta inneburit otrohet mot hennes idé, och
att hon därföre förlorat den förmågan att blott
behöva såsom kyrka antaga det eller det för att det
också skall vara rätt och sant. Hon går då såsom
reformatorisk tillbaka till sin begynnelse, väntande,
att, i den mån hon kommer sitt ursprung nära, med
bortrensande av det sedermera tillkomna tvetydiga
eller oriktiga, i samma mån skall hon också komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 21:45:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/8/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free