Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa meditationer och föredrag - II.2. Om Skriftens auktoritet (1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SKRIFTENS AUKTORITET
157
är således sant, att det fria valet kan vara vägen till
ett ont såväl som till ett gott; men visst är, att utan
denna fara för det onda kommer i detta livet ingen
enda människa till det verkliga och utvecklade goda.
Det torde till och med hända, att de allra flesta
val, som ske i världen, slå ut till det sämre; skulle
vi väl därföre våga .på allvar begära, att i denna
världen inga val förekomme; skulle vi för att slippa
synden även avsäga oss möjligheten av det goda?
Visserligen icke. Något liknande torde väl även äga
rum på det mera teoretiska område, varom här är
fråga. Den, som där vill komma till en sanning,
ända i sista instansen för honom avgjord, han måste
ovillkorligen underkasta sig den faran, som ligger
däri, att, när alla yttre auktoriteter draga sig
tillbaka och sanningsnormen blir en rent inre, han då
kan komma att sätta såsom sanningsnorm det blott
subjektivt giltiga tycket, vilket också företer sig
såsom ett inre och i den mening verkligen är ett
inre, att det tillhör det subjektet och icke andra
subjekt, men i den mening är ett yttre, att det på ett
mycket ytligt sätt uttrycker den människans egentliga
väsende. Men det är alldeles icke givet, att det,
som i denna fara hotar, verkligen skall inträffa. Vägen
utifrån och inåt är alldeles icke detsamma som vägen
från objektivitet i betydelsen av allmängiltighet till
subjektivitet i betydelsen av godtycke, och det
är därföre långt ifrån givet, att jag på den vägen
skall komma även från det förra till det senare.
Ty även Guds rike, där det verkligen finnes, är ett
»invärtes i eder», och dess allmängiltiga lagar äro
med själva riket ett rent inre, och vägen till en
grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
