Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Predikningar från åren 1859—1872 - Kristi förklaringsdag 1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
pontüs wiKneR
Egentligen kan det dock endast om de
trogna sägas, att de av Fadren äro givna
åt Sonen; och därföre blir det också
endast dessa, som iordets fulla mening
få se Sonens härlighet.
När vår Frälsare i den Översteprästerliga förbönen
för sina lärjungar — vilken innehålles i Joh. 17 kap. —
talade om dem, som Fadren hade Honom givit, och
tillkännagav sin vilja, att dessa skulle få se hans
härlighet; så faller det av sig självt enligt den
beskrivning som straxt förut gives, att Han på detta ställe
avsåg sina trogna. Också är det endast om dessa
som vi i egentlig mening kunna säga, att de äro av
Fadren givna åt Sonen.
Människan är nämligen att betrakta icke blott såsom
en del av den stora Skajpelsen, utan även
och huvudsakligen såsom en person — ett
väsende med fri vilja som äger att bestämma fritt över
sig själv —. I förra hänseendet äro alla människor
utan undantag av Fadren givna åt Sonen, så att
han kan och skall behandla dem efter sin heliga
vilja och rättfärdighet samt äger rättighet att avfordra
dem allt, ja ock deras egna hjärtan: i det sednare
hänseendet kan ingen människa givas av Fadren åt
Sonen, utan att människans eget samtycke därtill
utverkas, så att hon också genom en av Guds Ande
verkad tro giver sig själv åt Kristus.
Människan förhåller sig i detta hänseende till Kristus
ungefär på samma vis som barnet till sin far. Fadren
kan ju fritt kalla barnet sitt barn: det är ju hans
eget kött och blod; det är han, som bereder det sitt
uppehälle och omfattar det med sin hägnande
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
