- Project Runeberg -  Skrifter / 9. Predikningar. I. 1859-1877 /
147

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Jag säger dig, unger man, statt upp! (16 Sönd. efter Tref.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PREDIKNINGAR

147

någonting, som en gång var dig kärt, och att det
finns en liten undangömd vrå i din själ, där du
känner dig så till mods som en övergiven änka,
vars son, den hon med så mycken kärlek födde,
vårdade och uppfödde, nu ligger på sin bår. Därför
frågar jag dig icke: vart går du? jag frågar helt
enkelt: vem är det du följer till graven?

Nu kunde jag väl tänka mig, att inom denna
samling av människor finnes någon, som om sig själv
kunde säga: »jag följer till graven min son, som död
är», ty här finnas väl åtskilliga fäder och mödrar,
och någon bland dem kan väl hava träffats av den
prövningen, att döden — den lekamliga eller andliga
— lagt sin hand på en son, en son av mycken kärlek
och kanske av många böner. Till var och en sådan
ställes i dag Kristi ord: gråt icke. Gråt icke, ser
du ej huru där nalkas dig en man, i vars heliga
ansikte du kan läsa: »jag är dödens övervinnare».
I en stund, då du minst anar det, kan han stå vid
din sida och med en enda vink av sitt finger komma
hela ditt sorgetåg att stanna. Och så skall din son
varda dig återgiven. Bliv icke förskräckt däröver, att
din sorgevandring kanske hunnit ända till stadsporten,
d. v. s. till den yttersta gränsen av den lilla värld,
inom vilken dina tankar och planer äro vanda att
röra sig. Kom ihåg, att det var just vid stadsporten,
som Nains gråtande änka mötte sin sons uppväckare!

Men det är icke egentligen till eder jag vill tala,
I fäder och mödrar. Det ord, jag valt att i dag fästa
mig vid, är ställt till en yngling; och då jag nu
har en skara ynglingar framför mig, så är det i sin
ordning, att jag vänder det ordet till dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 16:10:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/9/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free