Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex predikningar ur Religiösa meditationer III (1874) - Jag säger dig, unger man, statt upp! (16 Sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
PONTUS WIKNER
Till att börja med ställer jag då till dig, unga
människa, du föremål för allas vår välsignande och
välönskande kärlek, den nyss uttalade frågan: vem
är det du följer till graven? Med dig kan
det nu utan tvivel mer än med andra hända, att du
svarar mig: »jag är visst icke på väg till någon grav.»,
och hos dig kan det jämförelsevis ligga rätt mycken
uppriktighet i ett sådant svar. Men riktigt sant svarar
du mig icke, om du svarar så. Jag vet, att du icke
alltid i ditt innersta är så själaglad, som du ser ut att
vara. Du behöver icke säga mig det: jag vet det. Och
du vet det själv. Du minns nog, huru du den eller
den gången velat gråta, såsom om ditt hjärta ville
brista, ehuru du kanske icke kunde gråta och kanske
icke ens visste, vad du hade att gråta över. Det var
dig så tungt och beklämt och mitt i människovimlet så
hemlighetsfullt tyst och ödsligt, som ginge du i ett
begravningståg. Sedan lyckades du kanske förjaga
denna plågsamma känsla, vare sig genom skämt eller
allvar, lek eller arbete; men du förnimmer ännu i
denna stund, huru den känslan ligger på vakt vid din
själs tröskel, färdig att smyga sig därin, så snart en
liten sorgevind blåser hjärtats dörr på glänt. Du har
själv någon gång undrat på det där besvärliga sinnet,
som du kanske kallat ett ojämnt lynne, eftersom du
hört att andra kallat det ungefär så; och du har undrat
så mycket mer, som det ibland kommit över dig, just
när du hade väntat, att det skulle vara som roligast.
Därjämte är du tililäventyrs en hederlig gosse, en
rentav oklanderlig, berömd och berömvärd gosse;
och vad skulle en sådan egentligen ha att sörja över,
som icke snart skulle kunna bli gott igen? Men ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
