Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora slagsmålet vid Bro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristian Alexander såg med lystna ögon hur gubben
bläddrade i sin skinnbok. Den var späckad med sedlar och
kunde nog innehålla sina två tusen kronor. Kristian
Alexander kastade en blick omkring sig. På sängen snarkade
tat-tarqvinnan med sin druckne son, från vindskammaren hördes
den ensamma sjuka qvinnans stönanden, ibland omvexlande
med häftiga skrik af smärta. 5len Nikolaus sof inte riktigt
ännu; allt emellanåt rörde han på sitt svartlockiga hufvud
och utstötte svordomar och hädelser i halfslummern.
— Ingen ko på isen! mumlade Kristian för sig sjelf och
slog i ett nytt glas åt sin gäst.
— Hör du, Jakob, sade han, är det sant att
Solbergs-pojkarne äro ute och slå efter dig ?
— Visst s—n. På Breareds marknad lofvade Johan
Augujät att skära hjertat ur kroppen på mig. Han kan inte
få ur sig att det var jäg som slog ihjäl gubben i
Esp-hults fure.
—• Det gjorde du ju också, Jakobafan! sade Kristian
Alexander med ett grin.
— Håll. din käft! Jag har hofrättens dom på att det
inte var jag! skrek Jakob så högt, att sonen för ett ögonblick
vaknade till och slött glodde upp på de närvarande..
Emellertid sjönk hans hufvud strax ned på armarne igen.
— Hofrätten tog visst fel den gången! I alla fall, om
du blir hittad död någonstans i skogen, så vet hela verlden
att Solbergspojkarne ha skurit ihjäl dig . . .
Han talade med ett egendomligt lurande och dröjande
uttryck, som icke undgick Jakob.
— Det är nog så, sade ‘gubben. Men, ser du, derför
har jag också samlat i hop hvad litet jag hade ute här och
der, och i morgon ger jag hela rasket tusan och far med
båten från Halmstad till Göteborg. Och derifrån, till Amerika . . .
— Det gör du f—n så rätt i, grinade Kristian Alexander.
Jag skulle hä gjort det samma i ditt ställe.
I detta ögonblick stannade en vagn utanför på vägen.
— Hvem kan det vara? undrade värden.
— Du skall se att det är Solbergarne, hviskade gubben,
likblek af förskräckelse. Gå ut och ljug de dj— ne fulla, så
jag får dem härifrån. Annars ta de död på mig.
Kristian Alexander reste sig och gick ut ur huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
