Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. De två befolkningsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sterilitet. Malthus ställde sig, som bekant, avvisande gentemot
de sedermera s. k. nymalthus’ska förslagen, dock mera
såsom präst än såsom samhällsreformator. Mot den nära till
hands liggande invändningen, att hans egen fordran på
absolut kyskhet under allra största delen av mannaåldern,
skulle för flertalet människor bli alltför svår att uppfylla,
har Malthus blott det föga tillfredsställande svaret, att han
icke heller väntar sig detta; han anmärker, att i sociala
ting uppfyllandet av en plikt — här uppskjutande av
äktenskapets ingående — ofta blir lättare i samma mån en annan
plikt — kyskheten utom äktenskapet — lämnas ouppfylld,
och att, ehuru i sådana fall en mänsklig domare måste
kräva uppfyllandet av båda plikterna, den himmelske domaren,
som förmår att avväga frestelsens storlek mot brottets, torde
fälla en mildare dom.
Att senare tiders sociala reformatorer icke kunnat stanna
vid denna halvhetens ståndpunkt, är klart. Alla de, som i
nyare tid ivrat för inskränkning i nativiteten, ha också utan
undantag varit nymalthusianer. Det mottagande, som i början
kom dessa lärors förkunnare till del, var icke blitt. Juristen
v. Kirchmann, Rodbertus’ vän, till vilken han riktat sina
»Sociala brev», blev i medlet av 1860-talet avsatt utan
pension från sitt höga domarämbete på grund av ett föredrag
i befolkningsfrågan inför Berlins arbetare; ännu senare blev
Charles Bradlaugh, väsentligen på grund av sina nymalthus’ska
åsikter, länge vägrad säte och stämma i brittiska parlamentet
och en gång formligen utkastad ur parlamentshuset, en
mängd annan offentlig och enskild förföljelse att förtiga.
Opinionen har dock i denna fråga undergått en
genomgripande förändring; ett bevis härför är bl. a. den ställning,
som Adolf Wagner i 3:e upplagan av sin Grundlegung (s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
