Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var öve den konst som han haver lärt,
mång järn ej ansatt i sänder.
Till frommans ogunst blir lögnaren ärt
men långa konungahänder.
De knyta och bryta lögn, list och flärd
och paddors tungor och tänger.
Och gammalt språk är: falskheten hon slår
sin egen herre på nacken.
När åsnan tungt bär hon själver ju rår
en gång att vila i backen.
Hand hettar, ben stretar, tungt foten går
när man skall bära järntacken.
Ja, gissningar som af spåmänner ske
om motgång, hunger och örlig,
hav tvivelsmål om, dem spotta och spe,
ty Gud dem straffar utförlig.
Gud frukta, dig tukta och kring dig se,
så varder tiden tillbörlig.
Om örlig och krig rår ingen planet,
ej skylla sol eller måne.
Men skylla själv sig den falska profet,
som nu regerar mång fåne.
Hin frände upptände oss elden het,
som fordom brände i Skåne.
Jag ser en aspect, vars orsak ej är
av någon brinnande stjärna,
men av ett defect, som tigas bör här
och man uttalte dock gärna.
Gud nåde, Gud råde och var oss när,
som bäst kan värja och värna.
Vitt över vårt hopp är Gud en regent.
Snart honom medel kan finnas.
Till stjärnornas lopp kan hans regement
8 — Wivallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
