Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i östersjölandskapen. 1617—1626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden bringa sin strid med denna makt till slut. Planen för detta nya fälttåg var
att fullända Livlands eröfring. Sjelf ville han ännu en gång föra en
land-stigningshär till dUnat rakterna, medan han åt sina fältherrar Jakob de la
Gardie och Gustaf Horn öfverlemnade att med östersjölandskapens och
Finlands trupper göra angreppet på Dorpat, med hvars besittning den östra delen
af landet följde. I ett rådslag, som hölls om bord på flottan, beslöts att strax
angripa Kokenhusen, den vigtigaste af Polens fästningar i södra Livland; kanske
kunde den med snabbhet öfverraskas. Johan Baner sändes åstad med
förtruppen, medan konungen med hufvudhären ryckte
efter längs Duna; artilleri och förråd fördes på
en flottilj af galejor och espingar. Längre än till
Keggum, der floden bildar en stark fors, kunde
ej flottiljen gå; här slogs ett läger, medan
konungen ilade efter Baner till Kokenhusen. Vid
framkomsten fann Gustaf Adolf staden och förborgen
redan eröfrade och batterier uppkastade mot det
egentliga slottet. Vid några skott af de
half-kartauuer konungen medfört sträckte
besättningen, ett hundratal hejdukar, sina hattar utom
gluggarna och ropade q v art er; det beviljades,
och så var Ko k en hus en förvandladt från ett
polskt till ett svenskt gränsfäste.
Krigsbördau kunde nu hvälfvas öfver från
Livland till Litauen och Polen. Vid Kokenhusen
gick konungen öfver Duna in i Semgallen;
Seel-burg, dess befästa hufvudort, äfven vid Diina, föll
i hans händer. Derifrån gick tåget in i Litauen.
Ingen annan fiende än ströfvande kosackhopar
mötte, och konungen kunde, sedan han dragit
till sig trupper från lägret vid Keggum, begynna
belägringen’ af Birse, den starkaste fästningen
i dessa trakter, residensstad för den mäktiga
litauiska magnatslägten Radzivil, hvars
besittningar sträckte sig härifrån ända ned åt Vol
hy-nien. Efter fem dagars belägring föll Birse;
skyddade af uppkastade löpgrafvar mot de belägrades kanoneld, gräfde sig
belägrarne med spade och skyffel väg under jorden in i slottsgrafven; 70
större och mindre kanoner föllo jemte annat byte i svenskarnes händer.
Från Birse kunde de polska härarnas väg stängas; derifrån och till Litauens
hufvudstad Vilna fans ingen fast ort, som kunnat hindra ett vidare
inträngande i detta land. Men Gustaf Adolf afsåg ej eröfringar i det
katolska Litauen. Han trodde sig redan tillräckligt hafva injagat skräck, och
detta var hans egentliga afsigt för att, som han säger i ett bref till
riks-marsken de la Gardie, »med freden i ena handen och svärdet i den andra
73. Rustning, som tillhört hertig
Karl Filip.
1 statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
