Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i östersjölandskapen. 1617—1626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drifva på litauerne, hvilka sedan kunde pressa polackarne, så att de samtliga
trycka deras konung en fredlig resolution af». I stället tog han vägen uppåt
Kurland. Slottet Bauske, dit den kringboende kurländska adeln fört sina
dyrbarheter i säkerhet, blef taget med storm och plundrades. Mitau
dag-tingade. Hösten med de svälda morasen i dessa sidlända trakter gjorde nu
vidare krigföring omöjlig, och Gustaf Adolf återvände efter tre månaders
fälttåg till Riga.
Under tiden hade Jakob de la Gardie och Gustaf Horn verkstält
eröfrin-gen af Dorpat. Här kom svenska väldet som en förlossning ur religiöst
förtryck, ty den gamla hansestadéns borgerskap hade legat i en oafbruten kamp
mot den påträngande katolicismen; det hade här till och med varit förmenadt
att fira reformationsfesten 1(517. Under jubel blef Gustaf Adolf hyllad sista
dagarna af augusti 1625. Större delen af stiftet Dorpats adel hade redan förut
trädt öfver på svensk sida. Det ena efter det andra af riddarslotten i dessa^
trakter föll, bland andra Marienburg, som gafs till ärftlig förläning åt
Gustaf Horn; hela den del af det östliga Livland, intill floden Ewst, som
sedan kom att stanna under svenskt välde, blef nu eröfrad af dessa fältherrar.
I midten af september slog deras här sitt läger vid Kokenhusen för att stänga
vägen för polackarne och om möjligt utbreda de
svenska vapnen äfven öfver den återstående delen
af Livland på andra sidan Ewst.
Men detta företag misslyckades. Gustaf Horn
W V
framträngde väl ända till Dunaburg, men i sitt
läger framför denna stad blef han pä senhösten en
natt öfverraskad af en polsk styrka under Gonsievski
och måste, sjelf sårad, draga sig tillbaka till den
rad af fästen, som försvarade det först besatta området. Utöfver denna gräns
skulle Sveriges välde aldrig gå: landet på andra sidan Ewst förblef ett polskt
vojvodskap DUnaburg.
Vintern nalkades. Två polska härar hade uppträdt på hösten, en under
den gamle fursten Leo Sapieha och Gonsievski, den andra under furst Radzivil.
De slogo vinterläger i Kurland, Sapieha vid byn Wallhof, Radzivil vid Bauske.
Gustaf Adolf måste för sjukdomar, hvarigenom hären smälte i hop, från
Ko-kenhysen flytta sitt vinterläger till trakten kring Berson. Allt besvärligare
Mef med årstiden detta fälttåg. Konungen skrifver till Axel Oxenstjerna, att
nan denna vinter fatt se mera elände än under all den tid han varit i krig.
Ty i seger eller nederlag, alltid följdes den svenska hären af nöd och brist.
>Man måste smula för folket, som man plägar göra för hönsen», säger han.
Omkring högqvarteret var intet att få. Förnödenheterna måste forslas från
Riga; en gång reqvirerar konungen 1 000 tunnor bröd och en boskapshjord om
400 stycken, glad att åtminstone soflet fraktade sig sjelft. Allt jemt oroades
trupperna af ströfvaude kosacker, »fiendens orena englar», som konungen kallar
tøn. Sjukdom ökade besvärligheterna; bränvin och lök som var fåltapotekets
universalmedicin hjelpte ej. Inom konungens kansli sjuknade både sekreterare
74. Tju^ufjerdedels riksdaler
(tre pölker) 1623.
Staden Rigas nya mynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
