Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundvalar, då våld går för rätt och ingenting gäller utom den egna kraften.
Friheten från alla yttre hinder ger då rum for karaktererna att växa ut i
gigantiska former; den ger fritt spelrum att gripa efter äfven det högsta: verlden
ligger ett lätt byte för uppkomlingens, lyckoriddarens fot — den djerfvastes och
den kraftfullastes. En sådan personlighet, framsprungen ur en upprörd tids
innersta, med kraft att gå löst på de högsta mål, var Walleustein, det tretioåriga
krigets store uppkomling. Han rymmer inom sig allt det vilda och tygellösa som
utmärker kriget; hans fantasi är upp fyld af alla de storslagna måttlösa planer,
som liksom följa med tider af sönderremnande samfundsformer. Högre
beve-kelsegrunder leda honom ej; han är i det tretioåriga kriget lika främmande
för den religiösa ideen, som i revolutionskrigen Napoleon för frihetens. Makten
i och för sig är hans allt, det egna jaget medelpunkten för all hans sträfvan.
Wallenstein var ej till börden tysk, liksom Napoleon ej var fransman. Han
tillhörde en böhmisk adelsslägt, hvars ursprungliga, tsjekiska namn var Ralsko;
han hade vuxit upp i tsjekiskt tungomål. Han var ej heller född katolik;
med få uudantag var hela hans familj protestantisk. Men vid mogen ålder bröt
han med forna landsmän och trosforvandter och grundade sedan utan skrupler
siu storhet på deras undergång. Från en inährisk brödraskola, hvars stränga
tukt blott utledsnat ett våldsamt och högtfarande sinne, sådant som hans af
naturen var, kom han till jesuiterne i Olmiitz, hvilka med mera lämpa visste att
bibringa honom sin bildning och sin religion, for så vidt han öfver hufvud mottog
några religiösa grundsatser. Ty egentligen trodde han blott på sig sjelf och på
astrologiens mystiska läror, att verldens och menniskans öden stodo tecknade i
stjernornas gång. Han bespottade lika mycket jesuiterne som de lutherska
teologerne, men sjelf föll han i händerna på italienska astrologer. I Italien hade han
fått sin egentliga utbildning, sin kosmopolitiska prägel; dess förfinade yttre
lef-nadsskick och seder hade han antagit, Der hade han äfven hemtat sina politiska
grundsatser: Machiavellis Furste blef der hans politiska ideal. Det yttre medel,
som framför andra skulle medverka till hans framgångar, en kolossal rikedom,
visste den fattige adelsmannen att förvärfva genom ett beräknadt gifte som lade
grunden och sedan genom att skickligt begagna den böhmiska hvälfningen 1618.
Då slöt han sig nämligen strax till Ferdinand II, i hvars tjenst han förut
kämpat i Ungarn och mot Venezia. Han flydde öfver till kejsaren med de
raähriska ständernas krigskassa. Ferdinauds hederskänsla var starkare än
Wallensteins, och han sände penningarna tillbaka, men belönade kejserligt
rymmaren för visad trohet. Wallenstein fick för sina tjenster en lejonpart af de
indragna godsen; ännu flere köpte han för vrakpris af den kejserliga
skattkammaren. Så blef han inom kort, utan att bry sig om de sinas hat och
förbannelser, den österrikiska monarkiens rikaste man; utom besittningar i
Mäk-ren och Schlesien kom i hans ego ett samladt område i Böhmen af 70
qva-dratmils storlek, hvars inkomster, så utmärkt som han förstod konsteu att
förvalta sitt eget, uppskattades till 400 000 floriner eller lika mycket, som den
kejserliga skattkammaren drog ur hela konungariket. Dess medelpunkt var
herskapet Friedland, i vinkeln, der Böhmen, Sachsen och Schlesien samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
