Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[Stv~ •
gaste framgång; efter tre månaders belägring måste Walleustein draga sin här
frin Stralsund med en förlust af mer än 10 000 man.
Här bröts för första gången hans krigslycka; här satte sig för första
gangen hans stolta vågor. Genom Gustaf Adolfs inblandning såg Wallenstein
här ett motstånd uppväxa, hvars styrka hans snabba blick snart hade fattat.
Gustaf Adolf och Sverige blefvo derefter för honom hufvudfienden. Han rådde
nu till fred med Danmark och slöt den nästan på eget bevåg i Liibeck 1620
i maj. Kristian IV fick billiga vilkor; hau behöfde nu hvarken afträda
Öresund eller, som det i början af fredsunderhandlingarna fordrats, Jylland och
Slesvig-Holstein; han återfick allt mot att fullständigt draga sig från
Tysklands inre angelägenheter. Det var en dansk fred på ett europeiskt krig;
Daumarks sjelfständigliet var räddad, men Habsburgs öfvermakt stod lika
hotande för Europa, och faran för den katolska reaktionen var för
protestantismen större än någonsin. — Dock har Danmark-Norges nederlag och lidande
ej varit förlora dt i kampen för den sak, för hvilken Sverige skulle segra.
Kristian IV har
forberedt vägen för
Gustaf Adolf,
Dannmrk-Xorge för Sverige.
Det har uppehållit
kampen, tills Gustaf
Adolfs rätta
ögonblick var komniet. Så
liar hela
Skandinavien medverkat till
den stora bragd, som
kommit att bära
Gustaf Adolfs namn.
Förgäfves hade
Gustaf Adolf sökt hindra freden i Liibeck genom konungamötet i Ulfsbäck
(1629 i februari). — I orätt tid hade Kristian IV begynt sitt krig, i ännu
ofördelaktigare slutade han det. Han hade begynt det, jagande efter
Valdenia-rernes gamla drömbild, Danmarks utvidgning i Tyskland, uppfyld af tankar att
vid Elbe och Weser grunda ett välde för sin ätt; i ej mindre än fyra af
de omtvistade kyrkostaterna i dessa trakter voro då danska prinsar utsedda
till administratorer. Visserligen var han ej helt och hållet blottad på
allmännare syften; äfven Kristian IV hade sinne för protestantismens fara, men det
var denna i mycket rikt begåfvade personlighets svaghet, att hans blick ej
fasthöll det stora och hufvudsakliga; han förlorade sig i det mindre och såg
det större blott i förbifarande ögonblick. Derför vägrade han samverkan med
Gustaf Adolf in i det sista. Hade dennes vilja segrat i de under hela kriget
fortsatta underhandlingarna, skulle verlden ha sett två skandinaviska härar
uppträda vid hvafandras sida i det tretioåriga kriget.
Med hjelpsändningen till Stralsund kan Sveriges strid med den habs-
02. Danzig pu lG30-talct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
