Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF ADOLF I NORRA TYSKLAND. — SLAGET VID BREITENFELD (l 631). 195
•
När Gustaf Adolf gjort sitt lyckade schackdrag på Stettin, hvilket
Conti, varnad af Wallensteins öde vid Stralsund, ej vågat förekom ma genom
ett våldsamt angrepp på staden, skyndade denne att sammandraga alla
tillgängliga stridskrafter och besätta passen vid floderna Oder och Peene för
att härifrån hindra konungens vidare framträngande. Han stalde sin
landsman furst Savelli vid Peene för att afskära förbindelsen med Stralsund och
slog sjelf några mil högre upp vid Oder ett starkt befäst läger i Garz samt
befäste bryggan vid GreifFenhagen, hvarigenom den svenska hären mot
oder-sidan blef inspärrad i Stettin. De kejserliges ställning vid Garz och
Greiffen-hagen var sådan, att konungen ansåg ett angrepp farligt. I sjelfva verket
har Conti härigenom för en tid hejdat Gustaf Adolf.
Under två månader, juli och augusti, nödgades Gustaf Adolf i Stettin
intaga en afvaktande ställning. Han hade skjutit sin här som en kil in mellan de
kejserliga härafdelningarna, men han kunde ej komma vidare. Han behöfde först
invänta förstärkningar från Preussen, hvilka dock endast småningom
anlände. Krigsrörelserna hvilade ej helt och hållet, men de inskränkte sig till
ett småkrig om de fästen i nejden, hvarpå Pommern och Tyskland i allmänhet
under tretioåriga krigets tid voro så rika, qvarlefvor från medeltidens
befäst-ningsväsen, föråldrade och utan motståndskraft inför en krigskonst som Gustaf
Adolfs, men af betydelse derför, att de kunde betraktas såsom härarnas
förråds-kammare. Till dem insamlades nämligen från kringliggande trakter allt, ända
till den mognade skörden. An var det ett enstaka medeltidsslott, än en stad
intogs; dessa en gång så fasta ringmurar med portfasten, späckade rundt om
med tinnar och rundtorn, ofta äfven omgifna med vall och vattengraf, gåfvo
ej numera värn. — Krigets rysligheter begynte redan under detta dess förspel.
Pasewalks förstöring är första länken i den kedja af ohyggligheter, som
följande år nådde sin höjdpunkt i Magdeburgs. Då Götze åter intagit det af
svenskame eröfrade Pasewalk, lät han utan försköning nedhugga ej blott den
svenska besättningen, utan äfven den fredliga befolkningen. Qvinnorna
skändades, barnen spetsades; derefter stacks »det kätterska och förrädiska nästet»
i brand. Detta är blott ett exempel bland många och utan tvifvel det värsta, men
det tecknar hela arten af krigföring. De kejserlige vägrade af förbittring öfver
fordraget i Stettin att gifva pardon åt pommerskt krigsfolk; svenskarne
undau-togo kroaterne derifrån såsom barbarer. Svenskame utbredde sig steg för
steg i Pommern under detta småkrig, men furst Conti lät ej locka sig ur sitt
läger vid Garz, såsom dermed afsetts, och Gustaf Adolf angrep honom ej heller
der, äfven sedan genom anlända förstärkningar hans här med augusti månads
ingång vuxit från 13 000 till 25 000 man. Han lät honom stå, der han stod;
han afvaktade den kejserliga härens upplösning inom eget läger.
Denna Gustaf Adolfs första tid i Tyskland har för honom varit den
svåraste, ej så mycket för hotande faror från fiendens sida som för svikna
förhoppningar från påräknade vänners. Han hade kommit såsom det
protestantiska Tysklands räddare, men ingen ville eller vågade mottaga räddningen;
om Stralsund ensamt känner man, att det lielsat hans landstigning med fröjde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
